Livet är väll lite som ett schackspel?
...Man vet aldrig när man blir matt, ibland vinner man men oftast väntar jag på att bli utslagen.
Jag funderar ofta på vad syftet är med att födas, alla måste ha en anledning med sitt liv här vår runda jordklot tycker jag, men vad är min uppgift?
Skolan gick alls så bra när jag var yngre, jag var inte så ofta där. Min familj var inte så märkvärdig och min pappa träffade jag knappt eftersom dom var skillda. Jag tänker tillbaka och känner mig inte alls bitter, det måste finnas en anledning till att det var så, jag anser att jag hade tur ändå som hade den uppväxt jag hade det lärde mig att inte ta något för givit utan man måste kämpa och stånka lite för att det ska bli bra.
Jag är 32 år och har börjat plugga för 2 år sen, första terminen gick väll inte så bra men nu klarar jag ämnen med både Vg och Mvg, det var ingen som trodde när jag var yngre, men som sagt jag har fått lära mig att det kommer inte av sig själv, och troligtvis behövde jag bli äldre för att klara av det.
Den här terminen måste jag läsa 800 poäng, mina csn veckor är slut och jag har ansökt om fler men inte fått svar. Om 800 poäng har jag gymnasiekompitensen... då är jag klar, kommer jag vinna med löparen eller blir jag schackmatt? Vad ska jag hitta på för försvar att det fanns en mening med att jag inte skulle få mer bidrag om jag får avslag? När jag är så nära mitt mål, när jag snart har min gymnasiekompitens, om jag inte får fler veckor, vad ska jag komma på för förklaring då?
Det återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar